”Alla mår alltid dåligt och alla vill

alltid dö hela tiden. Vissa har bara

den goda smaken att hålla käften om det.”

Jag är rädd att jag har gjort det igen, jag byggde ett kollektiv. Inte lika mycket  med vilje som p.g.a. det faktum att jag behövde någonstans vettigt att bo och det började bli lite kort om tid. Dock är jag glad att återigen kunna organisera i ett antal olika rum. Effektiviteten i mitt kökskontorssovrum började ifrågasättas något.

Det värsta med att flytta är dock inte flytten i sig utan den totala svårigheten att mentalt förbereda sig. Det mänskliga sinnet har ju en förmåga att lite sudda ut dom minnen som ritats upp för att beskriva situationer och beslut som inte riktigt väger upp det slutgiltiga resultatet om man tar med ansträngningen i beräkningen.

Hur som helst, att är flyttat, ingen anmärkning på förra lägenheten, nätverk med lagomt roligt namn upprättat likväl som elektricitet med välgörande ändamål.

Efter en sådan halvt om smått radikal förändring i boende gör dock att jag börjar titta på mig själv och inse att det kan vara dags med lite nytt i garderoben lika väl som en rejäl klippning. Jag får omorganisera lite ekonomiska tillgångar till det ändamålet imorgon.

Nåväl, brist på ork genererar att jag inte orkar göra dom uppdateringar i mjukvara som jag borde göra för bloggens skull, det får bli vid senare tillfälle. Nu åter till mina kryddiga nötter och Hyrule.

Oändliga sommar… tack och lov närmar den sig sitt slut. Visst, festival, värme och allmänt partaj. Men det blir allt som oftast för mycket.

Nu väntar skolan för alla i den åldern, kyligare väder, anledning till isolering i sig själv tills våren tittar fram. Kommen är snart tiden då jag kan shoppa i det närmaste för mig själv i gallerian p.g.a. termometern visar under 25-strecket. Socbidragarna har antingen råd med systemet eller krogen, inte båda. Skolungdommarna får begränsat med fritid. Studenterna har det knapert precis som vanligt och ingen beger sig utomhus ”bara-för-att”.

Dags för vinter, regn och kyla… Det är den gemene arbetarens tid som åter igen är här.

Ännu en helg som verkligen gick till världshistorien med karaokee, illa blandade romdrinkar, gayfest och blandad katastrof… Det känns att åldern kommer ikapp, sakta men säkert. Man blir lite rädd när man lider så illa bara för en helgs festande… men det var säkert behövligt.

Nåja, det är åter till verkligheten, jobbet kallar, sommaren är på väg lika väl som semestrarna… fast i mitt fall innebär det så klart en hel massa jobb… men jag har i alla fall sett till att få ledigt för Roskilde i år, något att se fram emot i alla fall.

Åh… allt det där med att ordna upp livet, ta till vara den tid man har o.s.v. Lätt att ta till sig när man läser om hälsogurus, rättsaktivister och Gretzky… Men va fan, om det inte ligger för mig då?

T.ex. har jag inte lyft ett finger här, temat är fukkat (lovar att fixa snart :X), hemma är väl ett mindre slagfält (inte för att jag orkar hålla efter allt själv), tiden växlar mellan jobbet och xbox i det mesta.

Jag anser dock det mesta vara försvarbart.

För det första jobbar jag så gott jag kan, erbjuder samhället en viktig tjänst, jag konsumerar med mina surt fördärvade dollars vilket bidrar till välfärden, jag säger att jag ska börja träna igen (ja, jag ska ffs!) men jag har ju trots allt ett BMI som stämmer överens med verkligheten så det är inte så bråttom… och jag ska försöka ta tag lite i situationen hemma… när jag kommit hem från jobbet… och mötet… och gjort middag och… och jag gör det kanske inte imorgon… men nästa gång jag är ledig iaf… så typ onsdag kan vara aktuellt.

Det viktiga är nog inte att hinna med en massa saker som folk, media och Luuk tycker är bra för en, man ska nog försöka fylla livet med sånt man tycker om samtidigt som man ser till att komma till lite nytta också.

Tiden inför julen har gått så fruktansvärt långsamt… och allt känns mer slentrian än någonsin och när julen kommer hinner jag inte ens med den eftersom jag jobbar hela julen, det enda livet består av är jobba och festa… vilket i och för sig inte är ett helt fruktansvärt liv men det blir väldigt understimulerande i längden. Semester är nog vad som behövs och det är snart dags att få se på något annat i ett par veckor, förutsett att SJ får tågen att hålla ihop. Annars är jag rädd att min ”sanity” kommer sättas på spel.

Snart dags för jobb igen, känner mig riktigt sliten efter helgen och kanske framför allt en hel natts gravskändande i Wastelands… men underhållningsvärdet i verkligheten kan för tillfället inte jämföras med det i Fallout.

Trött, trött, trött…. eller mer less kanske.

Mitt 2011

Känner mig bedrövad och lite övergiven, då och då till och med aningen uppgiven. Mellankolin som melodi över en vardag i tyst hysteri målar upp en dåtid som sedan länge försvunnit och tappat betydelse men som ändå ständig påminner om historiens upprinnelse.

Efter noggrann konsultation med mig själv finner jag att dåtiden är förbi, allt som varit håller i, ett dåtida själv som är på väg ingenstans, som fortfarande dansar en bortglömd dans efter före detta människors pipa.

Året börjar sakta glida mot sitt slut, misstag och obehag blir till stoft bakom julens berusande doft, i samma fas som klappar och raketer så glömmer jag bort vad alla oönskade heter och behåller mina betänkligheter. Det nya året ska levas i nuet med siktet på framtiden, historien är redan skriven, läst, bränd och utdriven.

2011 ska spenderas med någon som trots mina egenheter lyssnar på mina konstigheter, utstår mitt värsta för att utvinna det bästa. Delar allt vad misär och eufori heter för att trots allt dela verkligheten i något som likt urskogen andas renhet och består. Gott nytt jävla år!

Åter igen närmar vi oss jul. Jag har knappt återhämtat mig sedan den förra… jag vill minnas smärre katastrof. Åkandes från firandet redan på julaftonskvällen för att mötas upp med oknytt i Sundsvall och dricka äckligt vin i ”Karla fritt”. Grymma minnen som fortfarande jagar mig om nätterna ^^,

Det hela pekar dock på en högtid som jag känner lite varmare för… nog för att jag trivs med julen, träffa familjen, äta gott och få storhelgsersättning… Men nyår. Ett år har gott, man kan titta tillbaka och tänka över allt som man gjort fel det senaste året och helt enkelt känna ”Så fantastiskt, spasmatiskt skönt att det är över” och sedan gå över till att vägra blicka tillbaka.

Kommande år kommer dock säkerligen bringa lycka och förändring snarare är lidande och könssmärtor som sedvanliga nya år brukar bringa. Mycket måste göras och många beslut ska fattas, men jag tar så jävla hellre det än att sitta på fruktlös slentrian ett år till. Kan inte låta bli att fundera över allt jag kommer bli arg och skälla på kommande år och det känns faktiskt underbart… så, 2010… ett år knappt värt att minnas, ner i papperskorgen med all din pest och tragik… och 2011, året som äntligen ska sparka in mig i det tjugonde århundradet, det är banne mig på tiden.

Ännu en sedvanlig söndag följandes lördagskvällen…

Slita sig upp i ottan för att få avnjuta en kopp kaffe för sig själv, betala in räkningarna, fördela upp pengarna, spåna över lite fler julklappar och bara fundera… Fan, man blev vuxen rätt fort ändå kan man tänka… tja, det blev människa av mig till slut också, känns som bara ett ögonblick sedan jag gömde mig med en hög serier så fort t.ex. städning eller något annat jobbigt kom på tal, nu är jag värsta hushållningsnazisten.

Allt viktigt jag behövde göra är i alla fall gjort… så om man kanske skulle ta sig ner på stan en sväng så man får lufta sig… och kräva gratis glögg och pepparkaka från allmänheten, ska ju faktiskt vara sådan där skyltsöndag. Skyltsöndag = freestuff…

Hmm… efter närmare eftertanke så är jag nog inte fullt så vuxen än, spånade precis igenom lite foton och hittade en samling återgivandes min och Lantz spektakulära superhjältes-spektakel som jag bara var tvungen att slänga upp på FB.

Ännu en arbetshelg är inom kort lagd på hög bakom mig och jag har en ny arbetsvecka framför mig. Allt i slentrianens namn. Man hamnar rätt i rotation med att arbetsdagarna byts ut mot nya arbetsdagar, man faller tillbaka i samma mönster och livet bara rullar på bakom kulisserna.

Ovissheten har dominerat de senaste månaderna, eftersom man inte vet hur det blir med jobb till nästa år så har man stått utan möjlighet att bestämma eller planera något, man får leva för dagen och kan inte med särkerhet fastställa vad morgondagen kommer innebära. Det är tärande, jag är inte den som räds impulsivitet, så länge jag har en trygg vardag att återvända till för att vila upp mig… Just nu har jag ingetdera.

Det mesta av trygghet är en stund om morgonen när man hinner en kopp kaffe och läsa tidningen innan resten av världen stigit upp. Alla länder står i kris, alla är skuldsatta, alla startar krig och alla som inte är så hårt drabbad av krisen gör allt för att förvärra den för egen vinning.

Kommunen har gjort sitt största budgetöverskott hittills… oj, jättebra, men det är ju pengar vi aldrig kommer se röken av medan hundratals tappade jobben… vad har vi för nytta av överskott om vi saknar fungerade vård och jobb till våra medborgare? Det är bara siffror på ett papper som på något sätt ska vara ett betyg på hur våra politiker skött sig… patetiskt, det enda dom gjort är att förstöra liv snarare än ökat på stadens kassavalv. Dom där pengarna är inte på något sätt vinst, det är pengar som skulle ha legat i fickorna på hårt arbetande människor, så dom skulle haft råd med den jul dom förtjänar…

Men vem bryr sig om den lilla människan nu för tiden…

Så… ännu ett par veckor har gått och jag vet fortfarande väldigt lite om framtiden.

Jobbet rullar på någorlunda men jag vet så klart inte hur det blir efter nyår, julen kommer att jobbas bort, Suede vet jag inte om jag hinner med och just nu vet jag inte heller om jag orkar. Milton måste blåsas rejält om det ska gå att uppbehållas sig utanför mitt rum men just nu orkar jag inte.

Positivt för en stund var dock att Essa kom upp och hälsade på under en vecka och trots lite ansträngda tillfället och förunderliga omständigheter så kom vi fram till att vi faktiskt fungerar ihop. Det hela gör mig nöjd, jag lever inte gott som singel och har inte tid att kasta bort på att leka köttstycke. I´m a human DAMNIT!

Nu så förestår bara en enda väntan fram tills efter jul då jag tar mig söderut till Borås för att fira nyår och lära känna staden och allt som är Essas liv, klarar vi det så klarar vi allt annat också helt enkelt.

Nästa fundering är över hur allt kommer lösa sig. Just nu har jag jobb här men i och med att jag inte vet hur länge eller ens hur länge jag orkar med Sundsvall så finns alltid den där flytten söderut i bakhuvudet. Just nu känner jag mig i vilket fall mer välkommen i Borås än jag gör i Sundsvall. Där nere kanske ansträngningar lönar sig.